Muddus nationalpark

Muddus nationalpark skiljer sig markant från sina Laponia-grannar. Medan Sarek och Padjelanta domineras av höga fjäll och kal terräng är Muddus en skogsnationalpark – ett vildmarksområde av gammal boreal skog, öppna myrmarker och djupa raviner längs Muddusälvens dalgång. Parken är en del av världsarvet Laponia och är ett av de mest fullständiga exemplen på nordlig urskogsmiljö som finns i landet. Den som söker ensamhet, tystnad och ursprunglig norrländsk natur hittar det i Muddus.

Karaktär och geologi

Parkens dominerande karaktär är den boreala urskogen – en tät blandning av gammal tall och gran, med inslag av björk längs vattendragen. Träden är gamla; många tallar räknar sitt liv i flera hundra år och bär spår av gamla skogsbränder i sin grova bark. Den döda veden – lågor och torrakor – är en central del av ekosystemet och bär hundratals vedlevande insekter och svampar som kräver just dessa miljöer.

Myrmarkerna utgör en stor del av parkens yta. De variererar från öppna, relativt torrlagda mossar till blöta kärr med sumpig vegetation och doftande myrtillager. Myrarna är viktiga häckningsplatser för en lång rad fågelarter och de öppna vyerna – med tät skog som ram – ger en karaktäristisk nordlig stämning.

Muddusälven har under lång tid skurit sig ned i underlaget och skapat djupa raviner med branta väggar och snabbt strömmande vatten. Ravinerna är svårtillgängliga men visuellt dramatiska, och Muddusfallet – parkens mest kända naturmål – är ett direkt resultat av denna erosion. Fallet störtar ned i en trång klyfta och har en fallhöjd på nära femton meter.

Vandringsleder i parken

Muddus har ett enkelt men väl underhållet ledsnät. Muddusleden är parkens ryggrad – en slingrande stig som passerar parkens mest sevärdvärda miljöer inklusive Muddusfallet, myrmarker och ravinlandskapet längs älven. Leden är ca 50 kilometer lång och kan vandras på tre till fem dagar beroende på tempo.

Längs leden finns rastskydd och enkla vindskydd för övernattning. Ingen förtältning i skog – tältning är tillåten på anvisade platser längs leden. Det finns också kortare dagsstigar från parkeringen vid Skajte i sydväst, vilket gör parken tillgänglig även för den som inte vill ta med sovutrustning.

Terrängen varierar mellan relativt lättgången stig genom skogen och mer krävande parti längs ravinkanter och myrstråk. Stövlar eller vandringskängor med bra grepp rekommenderas. Mygg kan vara ett besvärligt inslag under juni och juli – ryggsäckens sidoficka för myggmedel är inte att underskatta.

Fågellivet

Muddus är ett av de viktigaste fågelområdena i norra Sverige. Parken hyser häckande tranor på myrarna – ett av de mest sinnliga intryck man kan uppleva i svensk natur om man är på rätt plats vid soluppgången. Vidare häckar pilgrimsfalk, kungsörn, tjäder och orre i parkens skogar och öppna marker.

Smålom och storlom häckar vid sjöarna i parken. Längs vattendragen hittar man forsärla och kungsfiskare. Muddus är en park som belönar den som rör sig lugnt, tar pauser och lyssnar. Gryning och skymning är de bästa tiderna för fågelupplevelser.

Sevärdheter och höjdpunkter

Muddusfallet är parkens mest besökta sevärdhet och nås via en markeringsstig från Skajte. Fallet omges av smala ravinkanter med utsikt ned i klyftans djup. Vattenmängden varierar med årstid – under vårfloden är fallet som mest kraftfullt.

Örnbadet – ett öppet myrparti med spegelblank yta och fri horisont – är en annan plats som fastnar i minnet. Utsikten mot skog och himmel, i total tystnad, är en av de mer meditativa naturupplevelserna Muddus har att erbjuda.

Säsong och säkerhet

Muddus är tillgängligt från tidig sommar till oktober. Högsäsong är juli–september. Myggen är intensiv under juni och tidigt juli; buggjaketten och insektsmedlet bör finnas lättillgängliga. Snö och halt underlag kan förekomma tidigt och sent på säsongen.

Myrmarkerna kan vara svårnavigerade i dimma eller dålig sikt. Håll dig till markerade leder och ta med karta. Mobilsignal är opålitlig i parken. Informera alltid någon utomstående om din planerade rutt och beräknad återkomsttid. Se orienteringsguiden för praktiska råd.

Följ parkens egna föreskrifter – information finns vid parkens ingångspunkter och på länsstyrelsens webbplats. Läs om allemansrätten och nationalparkens regler för att förstå vad som gäller.

Hur du tar dig dit

Muddus nås bäst med bil. Parkeringen vid Skajte, i parkens sydvästra del, är den vanligaste ingångspunkten och nås via vägar från Jokkmokk. Jokkmokk i sin tur ligger längs E45 och nås med buss eller tåg (via Murjek) från Luleå.

Parken har ingen färjeförbindelse eller kollektivtrafikstation direkt vid parkgränsen. Den som reser utan bil bör planera transport från Jokkmokk till parkeringen, exempelvis med taxi eller samåkning.

Muddus ingår i Laponia tillsammans med Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet. Besöker du parken höst kan du kombinera med svampplockning i skogen – läs mer om svampar i norrbottnisk skog.