Fästingar och TBE vid vandring

Fästingen är den vanligaste hälsorisken för vandrare i Sverige – inte björnar, inte ormar, utan ett litet spindeldjur som sitter i högt gräs och låga buskar och väntar på ett värddjur att passera. Fästingen kan bära på sjukdomarna TBE och borrelia, men med rätt skydd, noggrann kontroll och snabb borttagning är risken hanterbar. Den här sidan ger dig det du behöver veta.

Vad är en fästing och var finns den?

Den vanligaste fästingarten i Sverige är Ixodes ricinus – vanlig fästing eller skogsfästing. Den är ett spindeldjur, nära besläktad med kvalster, och den lever i alla tre livsstadier (larv, nymf, vuxen) av att suga blod från däggdjur, fåglar och reptiler. Larven är knappt synlig, nymfen är som ett litet vallmofrö och den vuxna fästingen är som ett riskorn – ungefär 3 millimeter.

Fästingen finns i hela södra och mellersta Sverige. Den är vanligast i lövskog, blandskog, skogsbryn och högt gräs. Längs kusterna finns den ända upp till Ångermanland och Norrbottens kustland. I fjällen är den ovanlig ovanför 600 meters höjd – vandrar du i Lapplands kalfjäll är risken låg, men i björkskogen och vid sjöarna kan den förekomma.

I Skåne är fästingtätheten bland de högsta i landet. Riskområden inkluderar Söderåsen, Hallandsåsen och kustbygden. Stockholms skärgård och Mälardalen är kända högriskzoner för TBE specifikt.

Sjukdomarna: TBE och borrelia

Fästingen kan bära på två olika smittämnen som är relevanta för vandrare.

TBE – tick-borne encephalitis, eller fästingburen hjärninflammation – är ett virus som fästingen bär med sig från födseln. Det smittar vid bettet och överförs snabbt, redan under de första minuterna. TBE kan orsaka hjärninflammation med allvarliga neurologiska symtom. Det finns ett effektivt vaccin, och vaccination rekommenderas för personer som ofta vistas i riskområden. Riskzonerna för TBE är framförallt Stockholms skärgård, Mälardalen, Sörmland, Östergötlands kust och Ålands hav – men smittade fästingar finns i allt fler delar av landet.

Borrelia är en bakterie som fästingen bär i sin tarm. Smittan sker inte omedelbart – ju snabbare du tar bort fästingen, desto lägre risk. Borrelia ger ofta ett karakteristiskt utslag – en röd ring som långsamt expanderar från bitplatsen, kallat erythema migrans. Behandlas borrelia med antibiotika i tid läker de flesta utan komplikationer. Obehandlad kan infektionen sprida sig och orsaka ledbesvär, neurologiska symtom och hjärtpåverkan.

Hur du skyddar dig

Det bästa skyddet är att förhindra att fästingen når huden. Det är enklare än det låter och kräver inga avancerade åtgärder.

Kläder: Stoppa byxbenen i strumporna – det ser komiskt ut men förhindrar effektivt att fästingen kryper upp längs benet. Långa byxor och långärmat minskar den exponerade hudytan. Ljusa kläder gör det lättare att upptäcka fästingen innan den hittat hud.

Myggmedel: Medel som innehåller DEET (minst 20–30 procent) eller pikaridin har dokumenterad effekt mot fästingar. Applicera på hud och klädkanter, inte i ansiktet. Permethrin kan sprayas på kläder och är mycket effektivt men ska inte användas direkt på huden. Produkter med citroneukalyptus (PMD) har viss effekt men är generellt svagare.

Undvik högriskterräng: Fästingen söker sig till värme och rörelse i skogsbrynet, längs stigkanten i högt gräs och i låg lövvegetation. Går du mitt på en torr skogsstig är risken lägre än om du traskar igenom högt gräs på sidan om stigen.

Kontroll och borttagning

Noggrann fästingkontroll efter varje dag i naturen är det viktigaste du kan göra. Fästingen söker sig till varma och fuktiga delar av kroppen – kontrollera alltid: ljumskar, knäveck, armhålor, naveln, hårfästet och bakom öronen. Ta av kläderna och undersök hela kroppen, gärna med hjälp av en spegel eller en annan person.

Om du hittar en fästing som inte sugit sig fast – ta bort den direkt med fingrarna eller en pincett. Har den börjat suga är rätt teknik avgörande:

Använd en fästingpincett – en smal pincett som du kan köpa på apotek. Grip tag om fästingen så nära huden som möjligt utan att klämma sönder dess kropp. Dra rakt ut med jämn, stadig kraft. Rotera inte och rycka inte – det ökar risken att fästingens mundelar stannar kvar i huden. Smörj inte fästingen med olja, salva eller sprit – det stressar djuret och kan öka risken att den kräks upp smittämnen.

Notera datum för bettet och platsen på kroppen. Om ett expanderande rött utslag uppstår – erythema migrans – inom ett par veckor, sök vård. Ringen behöver inte vara perfekt rund och är inte alltid smärtsam.

TBE-vaccin – när och hur

TBE-vaccinet är ett rekommenderat skydd för den som regelbundet vistas i riskområden eller planerar vandring i högriskzoner. Grundvaccinationen består av tre doser: den andra ges efter en till tre månader, den tredje efter ytterligare nio till tolv månader. Booster ges vart tredje till femte år beroende på ålder.

Vaccinationscentral, vårdcentral och resemedicin-kliniker hanterar TBE-vaccin. Det subventioneras inte alltid av Region, men kostnaden är rimlig i förhållande till vad en TBE-infektion kan innebära. Planerar du en sommar med vandring i Skåne, Sörmland eller Stockholms skärgård – och inte är vaccinerad – är det värt att ta upp frågan med din läkare i god tid.

Skyddet sitter inte omedelbart efter första dosen. Planera vaccinationen i förväg om du har en specifik vandring inbokad.

Sammanhang och proportioner

Fästingen är ett reellt hälsoproblem vid vandring i Sverige, men den är hanterbar. Majoriteten av fästingbett leder inte till infektion. Borrelia drabbar uppskattningsvis 10 000–15 000 personer i Sverige per år, och de flesta tillfrisknar med tidig behandling. TBE är allvarligare men ovanligare.

Låt inte fästingrisken hålla dig borta från naturen – låt den påminna dig om att göra kontroller och ha rätt utrustning med. En fästingpincett bör alltid ingå i din förstahjälpen-kit. Mer om säkerhet under vandring hittar du i guiden om orientering utan GPS och i vår guide om allemansrätten.